Strumpet City av James Plunkett

Irländsk arbetarlitteratur? Har du hört talas om det? De hade inte jag förrän jag tog en tur till Dublin och fick lite tips på bra böcker av en kamrat. Någon bokmal i din bekanskapskrets kanske  har läst något av James Joyce, Bernard Shaw eller Yeats. Själv blev jag tvingad att läsa Yeats på universitetet, det var väl sådär intressant. Desto roligare var det att sätta tänderna i James Plunketts motsvarighet till Per Anders Fogelströms romaner om Stockholm. Strumpet City består visserligen bara av en bok men den är ett fantastiskt dokument om människor i Dublin. Boken utspelar sig runt den stora strejken och lockouten 1913-14, då värdighet och bröd var viktigare än nationsbygge. Strumpet City gavs ut 1969 och var James Plunketts första stora framgång. 2012 gavs den ut på nytt då den blev belönad med priset One City One Book av Dublin Stad.

Boken tar sin början någon gång 1907 då Mary tar sig till Dublin för att tjänstgöra som husa hos den rika borgarfamiljen Bradshaws. Mr. Bradshaw försörjer sig på att hyra ut undermåliga hus till de fattiga i Dublins slum. Mrs. Bradshaw är trevligare men anklagas för att vara för blödig av sin man.  Hos familjen träffar Mary en äldre republikansk piga som efter hand blir sjuk och trots flera år av tjänst skickas till fattighuset. Den sociala kontrollen är stark. Har man valt att bli piga har man ofta valt bort att skaffa familj, men Mary träffar efter hand Fitz, som hon börjar hänga med. Till sist bryter hon sig loss (mycket på grund av behandlingen av hennes arbetskamrat) och flyttar in i Fitz lägenhet med planen att gifta sig småningom. Livet blir bättre tillsammans med Fitz för att sedan bli tuffare när Fitz organiserar sig och hamnar i konflikt med arbetsköparna.

Rashers är kanske den viktigaste och mest utsatte karaktären i boken. Han är utfattig och lever i en källarskrubb i ett hus. Han tar sig fram i världen tillsammans med sin hund, genom att kränga diverse saker, till exempel brittiska flaggor under kungens besök. Men allt eftersom Dublins okvalificerade arbetare sluter sig samman för att strejka mot de vedervärdiga levnadsförhållandena blir det svårare och svårare för Rashers att klara sig. Rashers håller dock ihop med andra karatärer som Fitz och Mullhall som båda är organiserade arbetare men som också får det tuffare när den stora strejken  och lockouten drar igång.

Ytterligare en viktig karaktär är den katolska prästen O´Connor som medvetet väljer att lämna en behaglig överklassförsamling mot en av de fattigaste slumförsamlingarna för att göra en god gärning. O´Connor polar förövrigt med slumkapitalisten Bradshaw och den protestantiske kapitalisten Yearling. Deras samtal i finrummen och deras diskussioner är viktiga i boken. Man får här en bild av hur de högre samhällsklasserna reagerar på arbetarnas organisering. O´Connor avskyr “Larkinismen” som är den irlänska varianten av socialism, uppkallad efter fackföreningsledaren James Larkin. Han tycker om församlingsmedlemmar som lider, tar emot välgörenhet, håller käften och går i kyrkan. Ingen blir särskilt förånad när hans vilja att hjälpa de fattiga går åt helvete och han blir bitter. Han blir attackerad av  den nedsupne prästen Giffly som också råkar vara hans chef. Giffly avskyr O’Connor men också sin egen situation. I sin misär gör han vad han kan för att stödja arbetarna men det går sådär. Han är åtminstone ett rejält gissel för O´Connor vilket är glädjande.

Yearling som nämts tidigare är intressant eftersom han är en av de rikaste i Dublin men ändå är väldigt klarsynt kring strejken och arbetarnas situation. Han agerar när strejktrötta arbetarfamiljer försöker skicka sina hungriga barn till kamrater i norra England genom att försöka eskortera ungarna förbi reaktionära katoliker som inte vill “tappa själar” till protestantismen.

Det är många karaktärarer att hålla ordning på i den här boken, och den tog mig ett bra tag att ta mig genom den. Trots det är det väl värt mödan.  Boken visar på den otroliga kraft som finns i solidariteten mellan människor. Våra karaktärer kämpar mot svält och förnedring, samtidigt som de sällan hatar. De vill ha förändring, bröd och värdighet vilket löper som en röd tråd genom boken. Plunkett har fått till ett rejält tidsdokument som behamdlar strejker, kravaller, demonstrationer och aktioner mot strejkbrytare.  

Det är också intressant att följa med i vad som rör sig i huvudena på det irlänska härskarskiktet. En del av dem söker förändring medan andra isolerar sig, moraliserar över de fattiga och trycker ned dem. Boken har flera paralleler med Väinö Linnas mästerverk Här under polstjärnan då den kan ses som en kollektivroman, där platsen och dess innvånare är viktigare än enskilda karaktärer. Den utspelar sig också vid ungefär samma tidpunkt i den europeiska arbetarklassens historia. Jag såg också många likheter mellan de förvirrade prästerna som finns både i Upp, Trälar! och Strumpet City.

Strumpet City utgavs på svenska någon gång på 70-talet under namnet Trolös Stad och går nog att få tag i på ett bra antikvariat, annars går den att beställa eller ladda ned på amazon för en relativt billig peng.  Det finns också en filmatisering som gjordes 1980 av Irländsk TV. Du kan se den på youtube vilket är är lite rörigt eller ladda ned den på pirate bay.

Christy Moore har skrivit en fin sång om kampen i Dublin.

http://www.youtube.com/watch?v=JNpXE8q_p4s

Samkväm med stridbara kamrater

Det var en solig dag i oktober och vi tillsammans med flera andra hade blivit inbjudna till en heldag av diskussioner kring kamp på arbetsplatser. Ett stridbart kollektivt som är mitt uppe i en stor konflikt hade tagit initiativet för att skapa ett nätverk och dela med sig av sina erfarenheter.

Dagen inleddes med en brakfrukost och mingel. Folk hade tagit sig till Göteborg från flera olika städer, de flesta hade varit med organisatörerna och stöttat dem i deras kamp. Det var riktigt kul att se att den aktuella kampen hade sammanfört så många människor. Vi var grymt peppade och det var alla andra också.

Vi tog en runda där alla fick presentera sig närmare, berätta vad de pysslade med just nu och hur de hade blivit inblandade i den aktuella kampen. Därefter fick  vi en detaljerade redogörelse för våra kamraters konflikt. Alla skeden togs upp, vilket var mycket intressant eftersom de flesta av oss andra huvudsakligen varit med när konflikten eskalerat. Det är lätt att glömma att alla kamper kräver starka relationer mellan arbetare som  i sin tur kräver sin tid för att byggas och underhållas.

Föreläsningen i sig skulle vi vi ha kunna skriva en hel bok om som hade varit betydligt intressantare än mycket annat som publiceras, men vi väljer att sammanfatta med att fokus hela tiden låg på att skapa starka band av sammanhållning på arbetsplatsen men även med föräldrar och vårdtagare. vilket inte alltid tas upp i liknande sammanhang.

Efter att vi käkat tacos var det dags för gruppdiskussioner. Här delades en hel del bra idéer om hur man kan hantera fackens splittrande roll, chefernas attacker och hur vi bygger relationer med våra arbetskamrater. Det var riktigt juste att få tid att snacka kring dessa saker med flera människor från olika branscher. Det känns alltid mer relevant när vi utgår från egna och gemensamma erfarenheter istället för att lyssna på självutnämnda experter.

Dagen avslutades med att vi samlade våra erfarenheter och pratade om hur vi ska kunna bygga vidare på nätverket och hur vi kan nå ut till personer som är inne på samma spår som oss.

När vi skulle prata om nästa steg, dvs. vem som skulle organisera nästa träff blev det väldigt tyst, vilket resulterade i att Kamratföreningen tog på sig uppdraget. Krävande men roligt! Vi känner ansvaret på våra axlar men vi ska se till att styra upp en ännu godare tacobuffé och en träff.  Vi känner  desvärre att det blir riktigt svårt att klå den fantastiska efterfesten som livades upp av trevliga kamrater billig öl och livemusik, men vi slänger inte in handduken!

Vi ser fram emot att få träffa alla som kom och förhoppningsvis fler på nästa träff då vi kommer att lägga grunden för nätverket och fortsätta dela erfarenheter. Ni som var med förra gången kommer att få en inbjudan, om du som läser detta är sugen på att delta så höra av dig till kamratforeningengbg@gmail.com 

Vi ses föhopningsvis i mitten av februari, vi återkommer med exakt tid och plats snart.

Ta-da-da-bom-ta-da!

Self-active struggles in Gothenburg

In early 20:th century Sweden, there were massive working class protest movements, strikes and demonstrations were commonplace. People organized in order to get food and housing and more importantly: power over their own lives. The Saltsjöbaden Agreement 1938 can symbolize the start of an era of corporatism among the employers, the union bosses and the state. Throughout this period representation has been favoured over self-activity, off course with a great deal of exceptions. We are told to turn to a union official to handle problems at our workplace and to the tenant union when our rents are dramatically increased. Therefore we're glad to share some recent experiences of self-active struggles in Gothenburg. We have participated on the outskirt  of them, providing support at demonstrations and in organizing efforts. We have also spoken with people involved in them, in order to share their experiences.

Housing struggles

In Bellevue, a northeastern suburb of Gothenburg, the landlord HSB decided in 2011 to renovate all kitchens in the neighbourhood and increase the rent by 40 %. The rent increase would effectively result in the eviction of many tenants. A organisation of tenants was started, petitions were gathered, and tenants started group together to fight for their homes. They organized barbecues, spoke to the other neighbours and made some attempts to collaborate with the tenants union.

There were several articles in the local paper and representatives of the organization faced the CEO of HSB in a TV-debate. Unfortunately, the struggle was lost, but the knowledge gained and the network of people involved lives on.

It's worth to mention that this neighborhood is facing a severe gentrification process. The landlords and the municipality cooperate to increase the value of real estate and to attract young professionals instead of people with low incomes. It's the usual story, with grandiose shopping malls and new expensive apartments being planned.

Apart from the tenant collective in Bellevue, people involved in a big  flea market in Kviberg (facing eviction or a clean-up when the city aim to make the area more attractive to the anxious middle class) have also organized protests. Also, two squats have been set up in empty buildings in 2008 and 2010 but they were quickly evicted by police. The public sector housing company 

(Poseidon) went quite far to prove their point - demolished one of the squatted houses and put up this wonderful statue “The watching eye of Poseidon”.

(Manifestation by squatters in Gamlestaden in 2008)

Some of the activists involved in the Bellevue  struggle collaborate with a group of tenants facing similar problems in the neighborhood Pennygången in another area of Gothenburg. Their situation is similar to the one in Bellevue - renovation and extreme rent increases - but  their struggle involves more people and has gained a lot of public support. The landlord Stena Fastigheter has won the first trial in the Swedish Rent Tribunal nonetheless  the tenants have appealed and are hoping to win the next trial. Moreover, the struggle at Pennygången has created a movement with the slogan “The right to stay”, demonstrations have been organized, articles have been written and their struggle and unity stands as a role model for other people facing similar difficulties.

Workplace struggles in Partille

As we all know there are constant struggles at workplaces, but one that stands out in the Gothenburg area is the struggle of workers at a residence for people with autism in Partille, a rich neighbouring  municipality to Gothenburg. Theses workers have combined fighting for their rights and fighting to improve the living conditions and treatment of the disabled for a long time - with good results for everyone with exception for their bosses. Its important to know that tax funded social services in Sweden have been going through a process of adopting modern management strategies with different results. The effect is arrogant bosses with little knowledge of work conditions but who demand obedience and loyalty at all cost. In the case of  Partille they were confronted by a relatively strong collective who did not accept to have their workplace destroyed.

After a refurbishment of the institution which was badly managed workers came together and formed a group to fight for the well being of the workers and residents. The group also produced a magazine called pedagogiskt arbete (pedagogical work), were they published their own perspectives on the working situation, and which was spread to similar workplaces within the municipality. Following this, their boss got out of hand, increased repression and placed one of the workers with a violent resident to get rid of him. Then, another worker decided to write an open letter to the leaders of the municipality where he described thoroughly the deteriorating conditions  and who was to blame. This resulted in the boss being temporarily removed, which was a minor victory, but the harassment from management continued.

When it turned out that the previously removed boss was still working in connection with the residence the worker Atbin wrote another letter again denouncing the corruption within management. It did not seem to come as a surprise that Atbin who had signed the letter and Iraj who supported his opinions were suspended from their workplace. To the corrupt managers surprise, this did not normalize (with obedience and exploitation being the normal) the situation. The group immediately started a campaign against the suspensions and their working conditions . Media was also contacted, some of the biggest papers in Gothenburg wrote about the rot in the municipality of Partille and this caused management to change their accusations.  A facebook group was created and an action group formed.  The group immediately started to gather petitions against the suspension among their workmates,  a first demonstration was arranged in the center of Gothenburg and about 150 people turned up to show their support.

Meanwhile the pressure at the workplace increased, the bosses urged people avoid writing letters and there was a split in the workforce with a few knuckleheads staying loyal to management and a bigger group siding up behind Atbin and Iraj. Interestingly one of  the workers who supports management has been known to be abusive towards the residents. The unions on their behalf tried to quiet the situation down, and told the workers to be supportive to their colleagues but not act in any way. One of the unions wanted to sign a deal were Atbin would be removed  to another workplace which he refused.

Another demonstration was arranged this time in Partille city center which received a lot of support from minor unions and political parties to the left. Nothing was heard from the bosses, so the workers decided to take the conflict to the politicians at a municipality public meeting. Activist took the stage without permission and asked the surprised politicians what they were going to do about the situation; after some tumult the politicians called the cops. However, some of the more left leaning politicians  approached the protesters and started encouraging  the workers to work within the unions etc. Anyway, it created a articles in local media and made the politicians and the local bosses aware that the conflict wouldn’t fade away. 

At the moment more demonstrations are planned which will be held in several cities. Please contact us if you want to do a support demo outside some Swedish consulate. It will be appreciated!

Conclusion

Apart from shaking up a  bunch of psychotic bosses and politicians in the town hall of Partille, the workers’ collective in Partille has gathered a lot of people and strengthened their unity as a  group, they have also gathered lots of workplace oriented activists to step up, support them and discuss what needs to be done. We are starting to see how powerful we are when we unite, even in Sweden were neoliberal winds and class compromise have been dominant for quite some time.

When writing this we also got to know that a community group in Alby in Stockholm has managed to stop further privatization of the council housing in their area.. We are looking forward to share  experiences of class struggle all around the world. Please get in touch if you want to get in contact with any of the collectives  mentioned or if you want to share similar experiences with struggling workers in Sweden. And again, support initiatives on the 21 of May or later are more than welcome.

Kamratförening Göteborg  2013-05-19

(The Association of Comrades Gothenburg)

kamratforeningengbg@gmail.com

Links to the collectives mentioned

http://pennygangen.wordpress.com/  (The tenants at Pennygången, in Swedish)
FB-page

http://www.facebook.com/groups/490953200938660/?fref=ts

http://pedagogisktarbete.com/ (The workers in Partille)

Summary in English by the workers in Partille
FB-page 

http://www.facebook.com/pages/St%C3%B6d-personalens-kamp-mot-f%C3%B6rtryck-i-Partille-Kommun/150114051815471?fref=ts

Ta-ra-ra-bom-ta-ra! 

Tar-ra-ra-bom-ta-ra! Nu är vi här.. Kamratföreningen Göteborg. Vi har ingenting med det stora Göteborska  fotbollslaget att göra, även om vissa av oss har haft på oss blåvita kläder. Kamratföreningen är just en kamratförening av vänner. Vi har det gemensamt att vi vill förändra våra liv tillsammans, på jobbet, i våra bostadsområden, i studier eller arbetslöshet. Vi är alla aktiva i olika projekt som är relaterade till just detta, men vi känner ett behov av att mötas någonstans i mitten, stödja varandra och uttrycka oss kollektivt. Här kommer vi att rapportera om vad som händer i våra liv och i andras, vi kommer också att tycka till om saker som inspirerar oss och som gör oss förbannade. 

Här nedan kan du se vad vi pysslar och har pysslat med:

www.polkagris.nu 

Pedagogsikt Arbete och kampanjen för Atbin och Iraj 

Förenade Pedagoger 

Arbetsförnedringen 

Motarbetaren Göteborg (den som bildades 2006) 

(PS.Vi har varit med eller drivande i projekten tillsammans med andra som inte är med i Kamratföreningen)

In English 

"Ta-ra-ra Boom-de-ay! Now we are here .. The Comrade Society of  Gothenburg. We have nothing to do  with IFK Gothenburg (a fotball team with a similar name) although some of us have occasionaly been wearing the  blue and white.  Kamratföreningen is just a society of friends. What we have in common is the desire to change our lives together, at work, in our neighborhoods,  in our schools or  when we are unemployed. We are all active in various projects related to these issues, but we feel the need to meet somewhere in the middle, support each other and express ourselves collectively. On this blog we will report on what is happening in our lives and in those of others, we will also speak up about things that inspire us but also on what makes us angry.

Below you can see what we are and have been involved wtith:

www.polkagris.nu

Pedagosikt Arbete and  the support campaign for  Atbin and Iraj

Förenade Pedaoger (United education workers)

Arbetsförnedringen (Site to promote self-activity among the unemployed workers) 

Motarbetaren Gothenburg (founded 2006) A workplace resistance magazine. 

(PS.We are not representing everyone in these collectives)