Strumpet City av James Plunkett

Irländsk arbetarlitteratur? Har du hört talas om det? De hade inte jag förrän jag tog en tur till Dublin och fick lite tips på bra böcker av en kamrat. Någon bokmal i din bekanskapskrets kanske  har läst något av James Joyce, Bernard Shaw eller Yeats. Själv blev jag tvingad att läsa Yeats på universitetet, det var väl sådär intressant. Desto roligare var det att sätta tänderna i James Plunketts motsvarighet till Per Anders Fogelströms romaner om Stockholm. Strumpet City består visserligen bara av en bok men den är ett fantastiskt dokument om människor i Dublin. Boken utspelar sig runt den stora strejken och lockouten 1913-14, då värdighet och bröd var viktigare än nationsbygge. Strumpet City gavs ut 1969 och var James Plunketts första stora framgång. 2012 gavs den ut på nytt då den blev belönad med priset One City One Book av Dublin Stad.

Boken tar sin början någon gång 1907 då Mary tar sig till Dublin för att tjänstgöra som husa hos den rika borgarfamiljen Bradshaws. Mr. Bradshaw försörjer sig på att hyra ut undermåliga hus till de fattiga i Dublins slum. Mrs. Bradshaw är trevligare men anklagas för att vara för blödig av sin man.  Hos familjen träffar Mary en äldre republikansk piga som efter hand blir sjuk och trots flera år av tjänst skickas till fattighuset. Den sociala kontrollen är stark. Har man valt att bli piga har man ofta valt bort att skaffa familj, men Mary träffar efter hand Fitz, som hon börjar hänga med. Till sist bryter hon sig loss (mycket på grund av behandlingen av hennes arbetskamrat) och flyttar in i Fitz lägenhet med planen att gifta sig småningom. Livet blir bättre tillsammans med Fitz för att sedan bli tuffare när Fitz organiserar sig och hamnar i konflikt med arbetsköparna.

Rashers är kanske den viktigaste och mest utsatte karaktären i boken. Han är utfattig och lever i en källarskrubb i ett hus. Han tar sig fram i världen tillsammans med sin hund, genom att kränga diverse saker, till exempel brittiska flaggor under kungens besök. Men allt eftersom Dublins okvalificerade arbetare sluter sig samman för att strejka mot de vedervärdiga levnadsförhållandena blir det svårare och svårare för Rashers att klara sig. Rashers håller dock ihop med andra karatärer som Fitz och Mullhall som båda är organiserade arbetare men som också får det tuffare när den stora strejken  och lockouten drar igång.

Ytterligare en viktig karaktär är den katolska prästen O´Connor som medvetet väljer att lämna en behaglig överklassförsamling mot en av de fattigaste slumförsamlingarna för att göra en god gärning. O´Connor polar förövrigt med slumkapitalisten Bradshaw och den protestantiske kapitalisten Yearling. Deras samtal i finrummen och deras diskussioner är viktiga i boken. Man får här en bild av hur de högre samhällsklasserna reagerar på arbetarnas organisering. O´Connor avskyr “Larkinismen” som är den irlänska varianten av socialism, uppkallad efter fackföreningsledaren James Larkin. Han tycker om församlingsmedlemmar som lider, tar emot välgörenhet, håller käften och går i kyrkan. Ingen blir särskilt förånad när hans vilja att hjälpa de fattiga går åt helvete och han blir bitter. Han blir attackerad av  den nedsupne prästen Giffly som också råkar vara hans chef. Giffly avskyr O’Connor men också sin egen situation. I sin misär gör han vad han kan för att stödja arbetarna men det går sådär. Han är åtminstone ett rejält gissel för O´Connor vilket är glädjande.

Yearling som nämts tidigare är intressant eftersom han är en av de rikaste i Dublin men ändå är väldigt klarsynt kring strejken och arbetarnas situation. Han agerar när strejktrötta arbetarfamiljer försöker skicka sina hungriga barn till kamrater i norra England genom att försöka eskortera ungarna förbi reaktionära katoliker som inte vill “tappa själar” till protestantismen.

Det är många karaktärarer att hålla ordning på i den här boken, och den tog mig ett bra tag att ta mig genom den. Trots det är det väl värt mödan.  Boken visar på den otroliga kraft som finns i solidariteten mellan människor. Våra karaktärer kämpar mot svält och förnedring, samtidigt som de sällan hatar. De vill ha förändring, bröd och värdighet vilket löper som en röd tråd genom boken. Plunkett har fått till ett rejält tidsdokument som behamdlar strejker, kravaller, demonstrationer och aktioner mot strejkbrytare.  

Det är också intressant att följa med i vad som rör sig i huvudena på det irlänska härskarskiktet. En del av dem söker förändring medan andra isolerar sig, moraliserar över de fattiga och trycker ned dem. Boken har flera paralleler med Väinö Linnas mästerverk Här under polstjärnan då den kan ses som en kollektivroman, där platsen och dess innvånare är viktigare än enskilda karaktärer. Den utspelar sig också vid ungefär samma tidpunkt i den europeiska arbetarklassens historia. Jag såg också många likheter mellan de förvirrade prästerna som finns både i Upp, Trälar! och Strumpet City.

Strumpet City utgavs på svenska någon gång på 70-talet under namnet Trolös Stad och går nog att få tag i på ett bra antikvariat, annars går den att beställa eller ladda ned på amazon för en relativt billig peng.  Det finns också en filmatisering som gjordes 1980 av Irländsk TV. Du kan se den på youtube vilket är är lite rörigt eller ladda ned den på pirate bay.

Christy Moore har skrivit en fin sång om kampen i Dublin.

http://www.youtube.com/watch?v=JNpXE8q_p4s

Samkväm med stridbara kamrater

Det var en solig dag i oktober och vi tillsammans med flera andra hade blivit inbjudna till en heldag av diskussioner kring kamp på arbetsplatser. Ett stridbart kollektivt som är mitt uppe i en stor konflikt hade tagit initiativet för att skapa ett nätverk och dela med sig av sina erfarenheter.

Dagen inleddes med en brakfrukost och mingel. Folk hade tagit sig till Göteborg från flera olika städer, de flesta hade varit med organisatörerna och stöttat dem i deras kamp. Det var riktigt kul att se att den aktuella kampen hade sammanfört så många människor. Vi var grymt peppade och det var alla andra också.

Vi tog en runda där alla fick presentera sig närmare, berätta vad de pysslade med just nu och hur de hade blivit inblandade i den aktuella kampen. Därefter fick  vi en detaljerade redogörelse för våra kamraters konflikt. Alla skeden togs upp, vilket var mycket intressant eftersom de flesta av oss andra huvudsakligen varit med när konflikten eskalerat. Det är lätt att glömma att alla kamper kräver starka relationer mellan arbetare som  i sin tur kräver sin tid för att byggas och underhållas.

Föreläsningen i sig skulle vi vi ha kunna skriva en hel bok om som hade varit betydligt intressantare än mycket annat som publiceras, men vi väljer att sammanfatta med att fokus hela tiden låg på att skapa starka band av sammanhållning på arbetsplatsen men även med föräldrar och vårdtagare. vilket inte alltid tas upp i liknande sammanhang.

Efter att vi käkat tacos var det dags för gruppdiskussioner. Här delades en hel del bra idéer om hur man kan hantera fackens splittrande roll, chefernas attacker och hur vi bygger relationer med våra arbetskamrater. Det var riktigt juste att få tid att snacka kring dessa saker med flera människor från olika branscher. Det känns alltid mer relevant när vi utgår från egna och gemensamma erfarenheter istället för att lyssna på självutnämnda experter.

Dagen avslutades med att vi samlade våra erfarenheter och pratade om hur vi ska kunna bygga vidare på nätverket och hur vi kan nå ut till personer som är inne på samma spår som oss.

När vi skulle prata om nästa steg, dvs. vem som skulle organisera nästa träff blev det väldigt tyst, vilket resulterade i att Kamratföreningen tog på sig uppdraget. Krävande men roligt! Vi känner ansvaret på våra axlar men vi ska se till att styra upp en ännu godare tacobuffé och en träff.  Vi känner  desvärre att det blir riktigt svårt att klå den fantastiska efterfesten som livades upp av trevliga kamrater billig öl och livemusik, men vi slänger inte in handduken!

Vi ser fram emot att få träffa alla som kom och förhoppningsvis fler på nästa träff då vi kommer att lägga grunden för nätverket och fortsätta dela erfarenheter. Ni som var med förra gången kommer att få en inbjudan, om du som läser detta är sugen på att delta så höra av dig till kamratforeningengbg@gmail.com 

Vi ses föhopningsvis i mitten av februari, vi återkommer med exakt tid och plats snart.

Ta-da-da-bom-ta-da!